Hej på er! Gud, sitter här och andas tungt framför datorskärmen. Snart ska jag och mamma iväg till Karolinska sjukhuset där jag ska göra biopsi. Jag vet inte varför, men jag kände att jag ville uppdatera och skriva av mig lite. Jag är sjukt, jäkla, sinnesnervös. 

 

Det började i juni efter Summerburst, då jag upptäckte en konstig knöl på halsen, bredvid stämbanden, nedanför halsmandlarna. Jag tog bort sminket och bara kände liksom.. Vad fan är det här? En konstig, avlång knöl som bara sitter på höger sida. Började förstås googla det första jag gör. Jag kom fram till att det antingen kan vara cancertumör (alltid enligt google), fettknöl eller svullen lumfkörtel. Jag blir orolig över alla de tre sakerna, så jag bokade tid hos husläkaren. Det tog ca en och en halv vecka-två veckor tills jag fick tiden där. Under den tiden har knölen inte förändrats, blivit öm eller försvunnit. Väl där hos läkaren konstaterar hon att "det är säkert inget farligt", vilket gör mig ännu mer nervös. Jag avskyr när folk ska liksom underskatta situationen och alltid försöka lugna ner en genom att säga att det inte är något. För hur ska man reagera om det faktiskt är någonting då? Tänk om det faktiskt är en tumör? Ska jag då ha ställt mig in på att "nää det är inget farligt" för att sen behöva ställa om på nytt att det faktiskt var någonting? Näe, jag försöker hellre vara realistisk.

 

Hos husläkaren fick jag även göra blodprov. Spontant. Bara sådär. Om ni känner mig, vet ni att jag har haft den sjukaste fobin för injektioner av alla slag. Så trots 19 år fick jag såklart panikångest och började gråta. MEN, jag bet ihop och gjorde det där jäkla blodprovet. Varför vi gjorde blodprov från första början var för att kolla om jag hade någon infektion i kroppen, vilket hade gett tydligare tecken på att knölen bara skulle varit en svullen lymfkörtel. Däremot sa jag att "nej, jag har inte varit sjuk eller förkyld under senaste tiden", men de verkade vilja vara på den säkra sidan. Lika bra. Dock visste jag att svaren skulle visa negativt för infektion, så det var inte så jättespänt under den tiden då jag väntade på hennes samtal.

 

Aja, sen kommer en till lite smått irriterande sak. När husläkaren ringde och berättade att jag inte hade någon infektion och att allt såg bra ut så ville hon VÄNTA ännu längre tid för att "avvakta". Tills hennes semester var slut. Alltså i typ slutet av augusti. Detta sa hon alltså under den vecka jag var i Linköping. Jag ba........... Nej. Hahaha. Händer inte. Jag vill veta nu vad det är för jäkla knöl som har inkräktat i min hals.  Så då svarade hon "jaja okej, jag skriver en remiss". Och nu är den dagen här.

 

Så aa, jag är galet nervös. Ska alltså få en nål in i halsen som kommer ta ut celler. Sen blir det prover och grejer. Har ingen aning hur lång tid det kommer ta, men ändå. På något sätt har jag liksom börjat förbereda mig på det värsta. Jag kanske är lite dramatisk, men jag vet ju hur plötsligt man kan få ett chockerande besked. Så inatt har jag sovit knasigt.. Drömt tusentals drömmar om alla viktiga människor i mitt liv. Däremot en massa konstiga "stories", haha. De handlade liksom om viktiga personer, men i riktigt udda situationer. Såklart det blir så i drömmar, men det är lite lustigt ändå. 

 

Jag längtar verkligen till på måndag iallafall. Då ska jag, Lisa, hennes kille Adam och hans polare Joakim dra iväg till Köpenhamn och bara rocka staden. Ska bli så JÄKLA KUL!!!!!!!!!!! Äntligen få komma iväg! Kanske ingen solsemester, men en annorlunda miljö och sjuka kvällar står på schemat!

 

Självklart uppdaterar jag om sjukhusvistelsen och resultat i kommande inlägg! ♥