Ouff... Drömmer mig bort. Tänk vad denna tågluff förändrade hela mitt liv. Jag känner verkligen det. Den gjorde mig mer målmedveten än någonsin. Jag blir så jävla inspirerad. Av att jag och Palén fick dela alla upplevelser ihop, människor, miljöer... Jag tänker på det ofta. Kollar på dessa bilder ofta och tänker att shit, allt det där hände faktiskt.

Jag känner mig lite missnöjd med tillvaron för tillfället. Jag vet, jättetråkigt. Faktiskt ganska piss, om jag ska vara helt ärlig. Jag känner mig stressad som aldrig förr. Tiden sipprar förbi och äts ur mina händer. Jag gillar inte den känslan alls. Jag ser jättemycket fram emot flytten och Marcus födelsedag och hela fadderullan, men samtidigt river det till utav stress. Usch.. Stress är min största fiende. Jag blir personlighetsförändring som fan. Blir oskön som person och känner mig inte inspirerande. 

Jag jobbar på att göra något åt detta. Får nog bara ge det lite tid. 

Älskar förresten uppdateringen som gjorts på blogg.se’s app. Tror jag kan uppdatera mycket mer med denna upplösning faktiskt! Den funkar lite så som den gjorde för några år sedan, vilket jag älskar. Får hoppas på fler uppdateringar från lilla mig.

xx