Jag funderar ju väldigt mycket kring vad jag skulle kunna arbeta med ifall jag inte jobbade med musiken. Det är en tanke jag egentligen inte vill behöva klura ut, men jag är en realistisk person och jag mår bättre av att ha ett visst hum om framtiden, IFALL det inte skulle bli så som jag tänker nu. 

 

Ni vet att jag har skrivit mycket om mord, brott, Rättegångspodden, En Mörk Historia, P3 Dokumentär, etc.. Jag har funderat kring ifall jag kanske skulle kunna arbeta som polis eller kanske åklagare i framtiden. Jag brinner ju verkligen för samhället, nå ut till människor, hjälpa till, gå till botten med saker, stå upp för mina åsikter eller en ståndpunkt (därav åklagare, få fråga ut misstänkta brottslingar).. Men sen har jag dividerat med mig själv. Jag är så fruktansvärt intresserad av brott, men jag skulle nog aldrig kunna samla ihop fysiken och mentaliteten till att kunna klara av polisyrket. Jag vill vara där, men jag vill ändå inte behöva ta itu med det. Så all cred till de som är och vill utbilda sig till poliser, det är ett mäktigt yrke. Sen kring åklagaryrket har jag bara känt att det kräver alldeles för mycket studier för mitt eget bästa, jag har inte vad som krävs rent betygsmässigt samt passionen för att plugga upp de. SÅ! Hur kombinerar jag detta? Och då har jag funderat ut det.. Jag skulle kunna tänka mig att arbeta som journalist.

 

Jag har inte varit helt off det här spåret förr, utan det var många tankar kring det redan på gymnasiet. Jag har alltid älskat att skriva, tycker jag är ganska duktig på det. Har kanske några grammatiska fel här och där, men jag tror vi alla vet att journalistik inte alltid briljerar med den mest perfekta, grammatiskt korrekta svenskan ever, haha.. Inte för att jag inte skulle vilja sträva efter det, haha, utan snarare tvärtom. Jag skulle vilja utöka min vokabulär och min skrift. Det är värt, speciellt ifall jag får jobba med brott och vara den som är först på plats. Alltså min mage pirrar ju för tusan till av tanken! Alltså wow. Jag kände mig så inspirerad efter att jag tittade på Arboga-dokumentären på SVT. Tyckte inte dokumentären var så spektakulär (de flesta ljudfiler och berättelser har jag redan läst/hört), men när journalisterna som var på plats i rättegångssalen fick återberätta om hur Johanna Möller satt där, helt iskall i blicken och fick höra sin dom... Alltså åh. JAG vill ju vara där. JAG vill vara den som vet, som har sett, som kan återberätta så alla kan sätta sig in i känslan, hur det faktiskt var och såg ut. Jag vill nörda ner mig i FUPar, vara med i rättegångar, följa efter misstänkta med jobb-bilen och lyckas få till en intervju (så som Aftonbladet lyckades, sjuka jävlar haha). 

 

 

Så, ja.. Det har lilla jag funderat på. En alternativ framtidsplan, helt enkelt. Dock är jag fortfarande ung, jag tar min tid. Jag satsar nu på att arbeta heltid, jobba med musiken på sidan om, tills jag kanske är 25-26 år. Sen kan jag tänka mig att studera heltid inom journalistik. Och ja, jag är medveten om att jag kan studera en liten kurs nu bara, men jag tar det som det kommer. Jag är medveten om livets möjligheter, haha. Jag tar det i min takt och följer min magkänsla. Blir bra det. Känns iallafall kul att jag för första gångne känner ändå "aa, jag skulle inte banga på den karriären heller". ♥

 

kram så länge ciao x