Ibland vill hjärtat något så mycket. Så mycket att det gör ont. Fysiskt ont. All den tid man lagt ner och alla känslor man har investerat i en relation. Det är som att vi ägt ett stort, pampigt skepp som stått stabilt i hamnen, men med tiden börjar repen slitas och dras åt ett annat håll. Det går helt enkelt inte att ha skeppet kvar i hamn. 

 

Det är extremt bitterljuvt att gå enskilda vägar när båda älskar varandra så mycket. Men vi gör detta just för den anledningen. Vi vill bara vara lyckliga. 

 

Jag är så tacksam för den här tiden som vi haft tillsammans. ♥

 

 

Tack för du varit min bästa vän och min klippa under dessa år. Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Vad än framtiden bjuder på, hoppas jag att det gör oss lyckliga. 

 

♥