Så jäkla skönt när klockan bara är 20:00 och man trodde den skulle vara 21:30. Typ den tiden på kvällen då jag alltid tänker, "nu borde jag göra mig i ordning för att gå och lägga mig", men som alltid blir sent ändå. Jag satte alarm på kl 07:15 idag i hopp om att komma iväg till gymmet och köra en rykarpass, men det blev lite annorlunda, hehe. Gick nog inte upp förrän kl 08 och var på gymmet i tio minuter, sen gick jag hem. Körde lite övningar hemma, men blev inte så jätteansträngd.. Såna dagar har man ju. Men träffade Isabel och Vivi en stund, lunchade på Sthlm Brunch Club. Stället alla sociala medier-galningar går till för att få till en lush bild på sin brunch. Det var riktigt gott och trevligt, älskar dom brudarna ♥

 

Sen resten utav dagen har gått till att leta massvis med hostels och hotellförslag till vår tågluff. Vi är riktigt sena med dessa bokningar haha, men nu har vi fixat större delen utav resans destinationer. Ska bli så jäkla galet att få se så många nya städer och platser på så kort tid. Tre veckor. Åtta-nio städer. Ganska galet, men oj så spännande. Vi ska ju bo i flersängssalar på alla hostels, ibland med tolv andra, helt främmande människor. Vem vet, de kanske inte blir så främmande till slut? Lite spänd är man ju. Jag har känt av det nu de senaste veckorna, att jag har blivit lite känslig kring folk. Iblans får jag såna perioder bara. Kan gå in på ett fik med en kompis och bara känna, "nej, jag måste ut". Eller typ som idag, när jag var på gymmet. Gick in, sen blev känslan av att undvika alla människor så överväldigande att jag kände att det var väl lika bra att gå hem isåfall. Vet inte riktigt vad det beror på? Eller imorse kände jag det i och för sig att jag var väldigt morgontrött (dvs bitter som fan), så det spelade nog såklart en stor roll. Men annars, så.. Vet jag faktiskt inte. Man har inte lust bara! Inget mer än så, typ. 

 

------

 

Det är lustigt, för genom alla mina vardagar tänker jag väldigt mycket på det som verkligen spelar roll i min hjärna. Musiken, karriären, komma framåt, hur gör jag härnäst. I sommar lägger jag ju såklart ner mycket pengar på den här resan och det vill jag absolut.. Men det är en sak jag aldrig kan riktigt släppa. Ni vet.. Drömmen om L.A. Den staden som nästan känns lite övernaturlig. Eller för mig gör den det. Det är en sån stad man hör folk prata om, men jag har inte riktigt någon aning om vad som egentligen finns där. Lite samma sak med New York, det är också en sån där overklig stad för mig. Båda städerna är så.. Stora. Mäktiga. Så mycket människor. Liv och rörelse. Allt sånt jag egentligen älskar, men att uppleva allt det x1000 är ju svårt att smaka på i endast tankar. Har ändå en liten små finurligt tanke om att dra dit kanske nästa år. Bara dra. Finns ju otroligt gott om människor. Svenskar. Svenskar som vill se och uppleva något lite större. Jag vet inte, jag tror det skulle vara otroligt intressant för min egen utveckling att leva i den stad som man egentligen drömmer om 24/7. Musikindustrins hemmastad.