Vilken jäkla comeback jag gjort denna vecka. SÅ. STOLT. Har varit ute inprincip varje dag. Sprungit, promenerat eller bara traskat. Så himla skönt att jag knappt kan förklara. Det här är nog första gången i mitt liv som jag rör på mig för min mentala hälsas skull. Förr i tiden när jag tränade som mest var det mest för utséendets skull. Japp, hur sorgligt som helst. Men så typiskt mig i den åldern. Var så fruktansvärt osäker när det kom till kroppen.. Nu kan jag mest känna att kroppar är så basic. Kroppar är kroppar. De ser så lustiga ut. Liksom.. Vem bryr sig, haha. Jag är iallafall inställd nu på att jag rör mig för att jag annars förmodligen inte kommer må bra i slutet av dagen! Tanken av att inte ha varit utomhus och sett natur, känt den friska luften eller skakat av överskottsenergi är inte längre ett alternativ för mig. Jag vill ha den kontrasten varje dag!