Alltså mitt jäkla pssyyyyke. Ändras. Varenda sekund. Ena stunden känner jag mig lugn och sansad, sen en stund kan jag känna mig SÅ PEPP inför allt - sen kan jag bara fullkomligt sjunka till havets botten, känns det som. Otaggad, tror inte på mig själv, framtiden verkar mörk, jag blir negativ, vill inte se ljuset. Varför blir det så här? Varför kan inte allt bara kännas läskigt för en stund, och sedan vara hanterbart..? Måste det bli antingen eller..? Bläh. Så trött på att känna mig missnöjd eller en annan negativ känsla. Vill ju bara vara glad, pigg, tycka om vardagen, se allt från ett bra perspektiv. That's all.
Förra veckan invigde vi iallafall altanen. Sån himla underbar grej. Att bara kunna öppna altandörren och så har man naturens vindar smekandes i ansiktet. Ljuvligt. Fick börja invigningen i fredags, då jag jobbade mitt sista fasta skift i Sjöstan, vilket jag firade lite smått tillsammans med Klara! Det blev lite käk och vin till en massa lyssande av musik. Sen helt plötsligt mitt i konversationen skrev Marcus till mig: Avicii är död..
Blev så himla, himla chockad. Jag bara kände en så stark känsla av "MEN HAN ÄR JU SÅ UNG?! Han är inte klar?!?!". Man förstod direkt att det var något som var riktigt, riktigt fel. Än idag har de ju fortfarande inte gått ut med vad orsaken var, men oavsett vad det var så kunde jag ändå förstå att han inte levde ljuva livet. Jag tittade på hans dokumentär dagen därpå och fick SÅ ONT i hjärtat.. Usch. Han verkade så himla lugn, samlad och kreativt smart. Så orättvist. Och han jävla crew omkring honom... Grrrrr. "Amen Avicii förstår inte vikten av pengar, hur mycket som fuckas upp om man ställer in en spelning". Önskar jag kunde varit där och bara fullkomligt skrikit i deras ansikten "MEN VEM FAN BRYR SIG OM PENGAR???!"... Han mådde ju inte bra. Alls. Usch.. Oavsett vad som hände vid hans död så känns det, skumt nog, som en lättnad att han nu inte behöver ta mer skit. Han har lämnat ett oerhört arv med fantastisk musik. Vila i frid, Tim. ♥
Under söndagen gjorde vi riktiga söndagssysslor. Det var sååå skönt väder ute, så vi passade på att gå på prommis samt dona ute på altanen. Jag vill ju börja odla och plantera grejer, men det får komma lite senare.. Marcus monterade iallafall ihop vår grill som vi fick av våra hyresvärdar!
Vet inte ifall jag får lägga upp bilder på detta haha, men under promenaden så hittade jag ÄNNU en övergiven(?) plats!!! Så galet spännande. Marcus sa till mig som om jag vore ett barn: "Nej men kom nu, du får inte vara där", hahahah. Och jag självklart trotsade som ett litet barn och stod kvar, kikade runt. Teehee. Men visst ser det jääääkligt övergivet ut..?
Skumt hur det bara kan bli så.
Men men, kändes otroligt härligt att fått inviga uteplatsen. Blir ju som ett helt extra rum. Drömmen skulle ju var att ha ett helt middagsbord, så vi kan bjuda över folk på middag. Soffan blir ju lite mer "lounge" känsla, festa och så. Jag la mig helt lodrätt i soffans dynor och slappnade av.. Det var så skönt i solen. Mmmmmm.
Hoppas annars att ni har det goodie good. Ikväll ska jag hänga med Magnus och pappa, käka lite middag och så. Myyssiiii ♥
xxxxx