Haha stackars Bernard.. Jag lovar, jag höll inte i honom hårt, det är selen som får det att se brutalt ut! Haha..
 
Jag är glad när jag får vara utomhus och se naturen, himlen, vattnet, känna gräset och känna alla dofter.. Det är verkligen det bästa jag vet. Jag är glad när jag får vara mig själv tillsammans med vänner och skratta mycket. Jag är glad när jag känner mig fräsch, någorlunda fixad och fin. Jag är glad när jag får käka pokébowl med kimchi, haha. En sån dag fick jag till i veckan med min vän Lisa! Är så galet tacksam för de vänner jag har, som stöttar mig år ut och år in. 
 
 
Det är så himla viktigt för mig att öppna mina vyer och se vad som finns framöver. Idag när jag gick i skogen med Bernard ville jag prata av mig, men ibland vill man ju bara kunna prata av sig utan att få något svar, konstigt nog. Så jag spelade in mig själv, pratandes med mig själv, haha. Det var faktiskt otroligt skönt. Ventilerade non-stop om allt jag tänkte och kände. Skrattade åt mig själv, gav råd till mig själv, reflekterade.. Det är så viktigt, som sagt. När man går genom något tufft är ju verkligheten att man bara måste gå genom det. Det finns inga genvägar. Hur mycket man än vill det, kommer det ändå slå tillbaka förr eller senare. Jag bara måste gå genom det här nu på mitt sätt och i min takt. Det finns så många gånger som jag bara vill lägga mer ner som ett litet barn och skrika "jag vill inte!" och det är okej att känna så. Alla känslor jag känner just nu och alla tankar jag har just nu är okej. Det är jag som lever mitt liv, det är jag som har kontrollen. Jag har däremot inga svar, utan de svaren måste få komma till mig, och de kommer till mig när jag är öppen och ödmjuk för verkligheten och tidens läkningsprocess. Det bara måste göras. ♥
 
Snart är C-kursen avslutad och då ska jag andas ut. Längtar. ♥
 
Kraaam.
 
x